Ännu är det semestertider. Även om många är tillbaka på arbetsplatsen så betyder det inte att vi inte kan fortsätta att njuta av sommaren och ta till vara veckosluten under den tidiga hösten.

Många upplever att våren är full av sysslor och att sommarens firande tar upp mycket plats. När hösten kommer sätter arbetet struktur på vardagen och fritiden kan i bästa fall bli mer fri.

Många har fått höjda levnadskostnader som utmanar vårt sätt att angripa vardagen. Nu är det tid att åka kollektivt och att njuta av naturen. Våra liv behöver inte bli sämre. De kan mycket väl bli bättre och bättre hela tiden.

Vi kan haka på offgrid trenden ordentligt eller i en lite mer light version.

Veckosluten kan användas till att hika i skog och mark, att tälta utomhus och göra mat över öppen eld. Sådant kan vara mer äventyrligt och familjefrämjande än något äventyr vi vanligtvis betalar för. Visserligen krävs en viss utrustning. Men den behöver inte vara avancerad och efter att vi en gång införskaffat den så har vi den. Bra skor, cykel och ett tält kommer man långt med.

Det har nu blivit populärt att uppleva naturen på riktigt genom att bygga offgrid hus och stugor utanför civilisationen. Vill vi inte bo där – eller saknar sådana möjligheter – så kan vi ändå använda veckosluten till att släppa fram vår vilda sida.

Här som jag bor kan man övernatta vid en strandkant eller på en utomskärs ö nästan var som helst. Man kan hyra eller bygga sig en stuga och bo enkelt utan el, vatten och internetanslutning. Eller så sätter man upp ett riktigt indiantält och gör upp eld inne i tältet.

Vår nordiska allemansrätt gör att vi fritt kan ströva i skog och mark. Vi har många naturparker och vandringsleder. Att någon gång ta semester från civilisationen och den digitala verkligheten är uppfriskande för sinnet.

I vår familj paddlar vi kajak vid korta utflykter och vid längre resor till obefolkade och obebyggda utskärsområden tar vi båt. Barnen sätter upp tvårumstältet själva och de vuxna sover hopkrupna i den takförsedda båten. Om dagarna kan man promenera runt på klipporna, röja upp markområdena och ta ett dopp i det iskalla vattnet. Om kvällen lagar vi mat över öppen eld och låter elden hålla myggen borta.

Naturen är en levande och allt i naturen kommunicerar med oss. Ju mer sorlet av civilisationen tystnar och det digitala bruset slocknar -desto mer får vi veta vilka vi själva egentligen är utan allt detta.

Naturen har blivit vår tids moderna grottvistelse. I många religioner söker man ensamhet och lever enskilt långa tider för at till slut bli upplyst. I vår tid har vi sällan sådana möjligheter.

Men vi har också helt andra och unika möjligheter att bli upplysta mitt i den brusande omgivningen.

När bruset ändå slocknar står vi med fötterna nakna mot det varma berget, jorden vi går på, skogarna som tornar upp över oss, ängarna som vajar och doftar, ängsblommorna som samlar sig på spridda platser, vattnet som kluckar mot stranden.

Jorden själv stiger upp i vibration. Hon kommunicerar och vägleder oss. Alla element i naturen förändras och utvecklas. Hundar och katter går alltid ut för att lyssna av dagens budskap, energier och händelser. Människor levde på det sättet för en inte allt för lång tid tillbaka.

Vi lär oss av elden som sprakar, vattnet som omsluter kroppen, luften och alla fåglar som uppfyller den och talar genom tomrummet. När vi stannar i naturen kommer hararna att hoppa framför oss, rådjuren kommer att beta runt huset och älgen kommer att ta sig ett dopp utanför vårt fönster.

Dessa händelser är levande incitament för de vägleder och talar till oss.

Vår hjärna har blivit dopaminberoende och vill hela tiden ha snabb belöning och snabba övergångar mellan olika händelser och input. Själva rörelsen känns upplyftande och euforisk. Men den leder inte framåt.

Ett åk med berg- och dalbanan kan vara en hisnande och spännande upplevelse. Men vi kommer ingenstans utan stiger vanligtvis av där vi startade. Hela vår omgivning är fylld av dessa äventyr som tar oss runt i samma loop utan att vi egentligen kommer någonstans.

Ute i naturen händer det ingenting och den dopaminberoende hjärnan blir frustrerad över händelselösheten. Efter en detox av hjärnans automatiska belöningssystem kan vi minska tempot och bara vara utan att behöva särskilt mycket stimulans.

I tystnaden blir vi lugna. Hjärnan varvar ner och vi uppfylls av nuet. Vi fascineras av enkla saker samtidigt som vi blir mer kreativa, inspirerade och förmågan att tänka självständigt, känna djupt och fatta beslut växer. Vi väcks långsamt till liv inifrån.

Tillvaron i enskildhet kan upplevas ångestfylld under detox-fasen och vi kan även ha sådana känslor att släppa taget om inifrån. Utanför mind-matrix och massmedvetandet kommer vi i kontakt med en annan del av naturen, kosmos och även en annan del av det kollektiva massmedvetandet.

Vi blir en del av de högre delarna av massmedvetandet som talar till oss och informeras oss. Hur kommer det sig att många uppnår samma insikt samtidigt? Vi är i tät förbindelse med vår själsfamilj och andra vibrationsmässigt matchande individer i den kollektiva hjärnan. Vi tänker, upplever och kommer till insikt tillsammans med andra som vi har kontakt med i andra verklighetsplan.

Vi är mindre ensamma än vi tror. Vi är en del av det kosmiska ljushavet som stiger upp i vibration och anpassar sig till en ny verklighetsuppfattning.

Att gå ut i naturen och ta ett sådant dopp i ljushavet av den uppstigande verkligheten kan väcka positiva och negativa reaktioner. Havet böljar av ljus, elden bär tidigare okänd intelligens, marken omsluter och beskyddar oss, djuren älskar oss och luften har en ny sorts livgivande syre bara för oss.

Förr fanns det människor som levde hela sitt liv ute på skären och i kontakt med jordens element. Det fanns till synes ingenting och ändå var de mätta, varma och beskyddade året om.

De kommunicerade och vägleddes av naturen så att bytesdjuren gav sig till dem i det respektfulla samarbetet och närheten till naturen. De satte upp fågelholkar och höll rovdjursbeståndet på en lagom nivå så att allt liv kunde fortsätta att trivas tillsammans i en outsinlig balans.

Att hoppa av ekorrhjulet om så för bara några timmar kan vara det bästa vi gjort. Pandemiisolering och ekonomiska begränsningar har lett oss hit ut och vi är väl emottagna. Det handlar inte om hur mycket tid vi har eller hur dyr utrustning vi kan köpa.

Naturen välkomnar alla som sina gäster och det finns en plats och en tid för oss alla att gå dit. Handlar det om några timmar, ett veckoslut, en vecka eller resten av vårt liv? Alla gör sina val och det finns inga omdömen.

Bara ett stort välkomnande som väntar oss därute. En tillfällig fristad som kan bli en del av det reflekterande sinnet. En plats som rotar sig i oss därför att vårt energifält lär sig av alla platser, alla element och molekyler det kommer i kontakt med.

Vår beröring med land och hav har en djup mening och betydelse och skapar långtgående konsekvenser för vår inre harmoni och vårt välmående.

Kosmos finns i allting i det stora universumet och i varje litet sandkorn.

Allt är en del av helheten och så är även vi.

Vi är en del av en evig själ som ibland vägleder oss ut i naturen för att få vara tillsammans med oss och ge oss omtanke och stöd på vägen.

Det är upp till oss att svara och ge respons på inbjudan.

Att ta den tid som behövs för uppfräschning, förnyelse och inspiration som sträcker sig långt utöver det enskilda tillfället.