Aktiverande ljuskodspoesi – läs och ta del av de bakomliggande ljusshowerna och melodierna som aktiverar dna och harmoniserar kvinnliga och manliga energier.

Han stod vid fontänen och lät vattendropparna skölja över sig i det sista kvällsljuset.

*

Hon var inte där. Trädgården slöt sina kronblad i förstummad längtan.

*

Han sade Om hon var i mina armar skulle jag kyssa henne.

*

Hon sade Jag är i dina armar var jag än är och om du inte ser mig måste du se djupare in i brunnen.

*

Han fasade för vad den åsynen skulle ge honom men han tittade ner i brunnen.

*

Han sade tiden har gått till ända, allt är över och jag vill inte vara ensam.

*

Brunnen svarade Att gå igenom mörkret är en förutsättning.

*

Han vandrade längs med trädgårdsgångarna, gungade på trädgårdsgungorna och klättrade längs med de utströdda kullarna. Han besökte de små gömslena och trädgårdsrummen i världsdelarnas tema.

*

Han sade här har jag världen utanför fönstret och ändå fattas du mig alla kvällar.

*

Hon sade Jag sitter alltid vid ditt bord. Jag delar din kopp te med dig varje kväll. Mina läppar rör dina när vi dricker ur samma kopp. Ditt ansikte blir varmt av min andedräkt.

*

Han bodde sin trädgård, lagade mat på de små kvällsplatserna, skötte bevattningsanläggningen och plockade bort vissna blad.

Han sade Allt är vackert och strålande. Trädgården är ett hav av färger, ett sorl av ljud och dofterna är berusande. Solen skimrar om morgonen, värmer om dagen och skapar stämning om kvällen. Om natten glimmar trädgårdsbelysningen ikapp med månen. Det finns inte en stund som inte är fulländad och det enda jag kan tänka på är du.

*

Hon sade Trädgården är en avspegling av dig och din inre perfektion och plikttrogenhet. Jag går bredvid dig i varje steg. Jag smeker din hand. Jag ler mot solen och månen och låter ljuset göra åsynen av mig levande.

*

Han sade Men jag kan inte se dig.

*

Du finns inte i mina armar som du en gång gjorde.

*

Hon sade Du måste leta i brunnen och bakom ljuset. Där finns jag. Där väntar jag på dig. Där möts vi en vacker dag.

*

Nästa dag när solen lyste sprang han rakt in i lågorna. Han svingade sig upp längs en solstråle och hoppade rakt in i det bländande ljuset.

*

Han sade Jag har lämnat min trädgård för att finna en vän. Jag har genomsökt mörkret utan att lyckas. Nu tar jag mig in i det bländande ljuset där lågorna inte bränner.

*

Hon svarade De kan se mig överallt. Det är jag som lyser mot ditt ansikte. Han blundade och såg henne för sitt inre öga.

*

Han sade Jag har förlorat dig och du kommer nog aldrig tillbaka till mig. Hon sade Du ser mig när ljuset druckit dig berusad av mitt leende.

*

Han återvände till trädgården och gav sig i kast med att fånga ljuset. Han satte sig i solbelysta gläntor, tände belysningen till natten och drack det skimrande teet där ljuset speglade sig.

*

Han sade jag har tagit medicinen. Jag har druckit ditt leende men ännu inte känt dina läppar.

*

Dagarna kom och gick och han grävde i dem mörka mullen och byggde trädgårdsdammar som drack solljuset. Han placerade fiskar där och åt av fiskarna.

*

Han var i trädgården dag som natt och både solens ljus och månen när den lyste upp mörkret fascinerade honom.

*

Han sade Jag har levt mitt liv och jag fann dig aldrig. Trädgården är vacker men ensam och jag har ett upp hoppet sedan länge. Jag är redo att lämna den här världen eftersom trädgårdens hav av färger och dofter inte berusar mig längre.

*

Hon sade du måste dricka ur flaskorna som ger dig elexiret. Jag finns i dimmorna. Bara om du förlorar förståndet kan du se mig.

*

Han sade Varför talar du i gåtor och varför kommer du inte till mig?

*

Hon sade Jag finns redan hos dig och har gjort det varje minut. Dricker du elexiret blir det tydligt för dig och du kan till slut se mig.

*

Han drack av elexiret som stod på bordet och var gjort av de mest delikata substanserna som trädgården erbjudit genom åren.

*

Han berusade sig och såg trädgården få nytt liv under påverkan av de utvalda substanserna. Färgerna blev klarare, fåglarna sjöng vackrare och stenarna bytte färgton till något mer levande och anmärkningsvärt.

Han sade Jag förlorar förståndet och ändå kan jag inte se dig. Inte bara jag utan hela trädgården lämnar den här världen nu. Allt har redan fått en pastellfärgad ton och en högre klangton för att matcha himlen dit vi är på väg.

*

Hon sade Jag är himmel och jord. Jag är blommorna i din trädgård och jag är kyssen på dina läppar.

*

Han kände mot munnen som ännu var fuktig av hennes kyss.

*

Han sade Du var här och försvann så fort.

*

Hon sade Jag är i ljuset och mörkret. Månen och solen innehåller mig och så gör dina andetag.

*

Han somnade av uppgivenhet och vaknade i hennes armar.

*

Han sade Du var bort så långe och jag har saknat dig så länge att jag inte längre orkar känna något.

*

Hon sade Du smälter i mina armar. Du var gjord av is men nu värmer jag dig.

*

Han blundade och sov och kände kläderna bli blöta och kroppen mer rörlig.

*

De satte sig på trädgårdsaltanen och var tillsammans och levde för alltid i trädgården. Allt var upplyst och förgyllt och det fanns inte en minut som inte var fantastisk att få uppleva och vakna till.

*

Han sade Du var borta så länge men nu kan jag inte längre minnas hur det var att inte ha dig här.

*

Hon sade Jag var alltid här men du bar ögonbindel och kunde inte se mig. Nu har du glömt att blunda och därför är jag synlig för dig genom alla ljus och mörker vi ser och upplever tillsammans.

*

De äskade var för alltid tillsammans och trädgården frodades som aldrig förr. Den överträffade sig själv i färgskalor och de vilda djuren gjorde en sådan orkester av ljud att varje barn blev lycklig och trygg.

*

De hittade alla gömställen och sittplatser och kunde när som helst besöka trädgården tillsammans som en liten utflykt ur vardagen och som om de aldrig lämnat den eftersom den alltid fanns där.

*

Månen och solen höll varande i händerna och skrattade åt det lyckliga paret och sade att nog är det fint att de älskade lever tillsammans för alltid och att var och en av dem blir lite lyckligare för varje dag som går.

*

Ekorrana hoppade, igelkottarna vandrade omkring längs gångarna och fjärilarna berusade sig och drack av den nektar som utgjorde elexiret.

*

De älskade berusade sig på nektarn och levde allt mer sinnesfrånvarande, slöa och förälskade som dåsande djur i solen av  explosiv magi och fulländad förening med kärleken själv som gjorde varje molekyl i deras närhet berusad, sprakande, pånyttfödd och livstörstande.