Hur lever vi det liv vi önskar? Det gör vi genom att manifestera det vi önskar! Hur gör vi det? Det gör vi genom att veta vilka vi är och vad vi djupaste sett vill. Det låter lätt men det är det inte alltid.

Vi är personlighet och själ. Vi har inlärd vilja och själssyfte. Vi har karma och dharma. För att själen ska vilja ha sin människa måste vi vara attraktiva för själen. För att veta vad vi vill måste vi ha full kontakt med vårt känsloliv och känna skillnaden mellan själsviljan och inlärda önskningar. För att uppnå vårt dharma måste vi befria oss från karma. Dharma är själssyftet i full manifestation med åtföljande livstillfredställelse. Det är dharma som är målet.

De inlärda önskningarna är djupare än bara påverkan från skola och media. De inlärda önskningarna är inpräntade i vårt dna som upprepningar av vad våra förfäder trott sig vilja ha och önskat sig. Inte bara det. Det är inpräntade livslinjer för vad våra förfäder trott sig själva vara värda och önskat andra. Karma gör ingen skillnad på oss själva och andra. Så som vi behandlar andra blir vi själva behandlade och så som vi behandlar oss själva behandlar andra oss.

Vi är en sådan uppsättning alternativa möjligheter att vi kan se karmat som ett pärlhalsband som ligger slingrat varv efter varv runt själens ägg av dharma. Ju mer vi höjer vår vibration desto mer aktiveras dharma. Där dharma aktiveras som mest brister karma bandet och några pärlor hoppar ut. Pärlorna känns kraftigt av i känslokroppen eller manifesteras fullt ut i en serie livshändelser – beroende av deras genetiska laddning.

Tekniken är att uppleva den känslomässiga effekten av karmat fullt ut och utan att bli en del av upplevelsen. För att komma vidare måste vi tro mer på vår önskan än på vad livet faktiskt spelar upp för oss. Den karmiska upplevelsen mattas av och vi kan återgå till att manifestera från dharma. Vi manifesterar från dharma när vi spenderar tid med oss själva och ägnar oss åt det som får själen att sjunga.

Passion är vibration. Genom att gå in i våra djupaste önskningar utan att bedöma dem kan vi manifestera genom att fantisera att vi redan har allt vi önskar oss. Vi måste föreställa oss detta så djupt att vi övervinner känslan av saknad och upplever tillfredställelsen av att ha det vi önskar oss lika djupt som om vi redan hade det.

Efter att vi planterat detta frö måste vi bete oss som om vi vore på restaurang och gjort en beställning. Vi sitter och väntar på att vår önskan ska manifesteras. Vi springer inte till köket varannan minut för att fråga om maten är klar. Ifall vi är otydliga i vår beställning kanske vi får in fel rätt när det väl är dags. Gör vi en allt för komplicerad beställning blir den svår att tillreda och kan bli både tidskrävande och kostsam i slutändan. Det är inte vi utan kocken som avgör när maten är klar att serveras.

Genom själstid lär vi känna oss själva som ett energiväsen. Själva avsikten med meditation och meditativa processer är just detta. Att lära känna vårt eget inre väsen så djupt att vi kan urskilja själens röst från det brus som susar utanför. Själstid genom vistelser i naturen och kreativa processer är att rekommendera för alla. Mycket av det vi tror oss vilja ha vill vi kanske inte. Kan vi skala av oss onödiga viljor blir vi friare inombords, mer tillfredsställda med vad vi har och vi slipper spilla tid på att ta hand om manifestationer som är energiödande utan att ge djupare tillfredställelse.

Vi manifesterar genom att ge ut energi. Vi kan höja vår vibration genom att välja tacksamhet och spendera tid med att tacka för allt vi har och att be enkla böner som yogins bön:

”Må alla kännande varelser vara lyckliga. Må alla kännande varelser känna frid. Må alla kännande varelse ha hälsa”