När vi upplever uppstigningen så går vi igenom olika stadier och faser. Ett av stadierna är tomrummet. Den fasen kan pågå kort tid eller länge. Den kan komma och gå eller finnas med i bakgrunden under en längre tid.

Tomrummet uppstår när vi lämnar ett energimässigt verklighetsplan och ännu inte ankrat oss i vår nya vibrationsmässiga verklighet. Under uppstigningen byter vi tidslinjer, upplever olika typer av verkligheter och integrerar själsdelar.

Fysiskt sett kan vår världsbild och verklighetsstruktur te sig oförändrad – men inom oss är vi inte längre de samma. Vi går alla igenom uppstigningen i olika hastighet och med olika intensitet i upplevelserna. Inget är bättre eller sämre. Vi är alla olika.

När vi går in i tomrummet har vår vibration stigit så mycket att det som tidigare var självklart för oss inte nödvändigtvis längre är en matchning till vår vibration.

Ibland är uppstigningsprocessen omedveten. Det kan då bli chockerande att många av våra vänner, bekanta och nära relationer plötsligt inte är närvarande för oss eller lämnar oss.

Drömmar som vi haft och sett oss vara på väg mot kan krackelera. Vi kan bli permitterade, uppsagda eller bli satta på distansarbete – vilket innebär att vårt kollegium och arbetsgemenskapen faller i skymundan i våra liv.

Under uppstigningsprocessen kommer alla att uppleva någon form av basal förlust. Ibland kan relationerna finnas kvar men de har blivit urholkade och tomma. Vi upplever brist på närvaro och intresse från de som tidigare funnits där för oss.

När något väsentligt lämnar oss är det för att lämna plats för något nytt och bättre. Inte nödvändigtvis så att en partner byts ut mot en annan och liknande. Utan mer så att en verklighetsordning byts ut mot en annan. Denna verklighetsordning kan bytas ut flera gånger och med samma tomrum mellan dimensionerna.

Tomrummet är en tid för sorg, reflektion och återhämtning. Utan den tomma perioden kan vi inte släppa det gamla och göra oss öppna att ta emot det nya.

En del upplever depression, tristess eller ångesttillstånd i fasen av tomrum. Något av detta är helt naturligt och nödvändigt att uppleva. I tomrummet bearbetar vi inte bara vår egen utan även förfädernas sorger och besvikelser.

I fasen av tomrum har vi möjligheten att släppa bindningar till den materiella verkligheten. Vi kan göra oss av med ohälsosamma beroenden och byta till mer sunda vanor.

Beroenden kan vi ha till substanser, materiella ting, upplevelser, media eller andra människor. Egots natur är att vara beroende av allt utanför oss själva och sträva till att uppfylla tomrummet med yttre attiraljer, substanser och uppmärksamhet eller annat som kommer utifrån.

Egot har splittrats från själen och blivit väldigt beroende till sin natur. Den ökade splittringen leder till att vi måste massakrera egot och bli helt själsdrivna för att bli lyckliga.

Egot kommer att göra allt som gör för att hålla kvar sin existensrätt och äga verklighetstolkningen. Egot kommer att försöka lura oss till att bibehålla våra beroenden. Detta eftersom beroenden göder egot och förstummar själens uttrycksförmåga.

Vi måste göra oss oberoende av andra människors åsikter och avstå från att göra saker för att blidka andra. Vi måste bli oberoende av vad andra tycker om oss och oberoende av vad andra vill att vi ska göra. Detta för att kunna vara autentiska och följa vår egen själs väg oavsett vad.

Med det sagt behöver vi ur vår mänskliga aspekt ändå ha andra människor i våra liv. Vi har ett ansvar att ta hand om våra viktiga relationer och att vara följsamma, respekterande och närvarande i våra relationer.

Att följa sin egen vilja oavsett vad och på så sätt offra våra relationer är bara ett annat av egots uttryck. En allt för stor besatthet av den egna viljan är ett av de beroenden vi behöver frigöra oss ifrån.

I tomrummet kan vi höja vår vibration genom att vistas i naturen, lyssna på harmonisk musik och positiva affirmationer. Genom att höja vår vibration kommer vi snabbare vidare i processen och kan börja landa i den nya verklighetskonstitutionen som kommer att vibrera högre än den tidigare verkligheten.

Varje ny verklighetskonstitution eller tidslinje har sina utmaningar och sina belöningar eftersom själens mål hela tiden är att växa och utvecklas. En del faser har starka inslag av förfäderskarma och ganska stora utmaningar.

Stora utmaningar kommer alltid med stora belöningar.

Står vi inför ett stort problem så innebär det att en stor lösning är på väg.

I själens process att växa och utvecklas kan vi i tomrummet skapa utrymme för nya själsdelar att integreras och vi kan få nedladdningar av ny information och förmågor  – den uppgradering av vår avatar som vi behöver för att spela i en högre dimension.

Vi är trots allt spirituella varelser som har en tillfällig fysisk upplevelse.

Vår kropp är andens avatar som vi behöver ta hand om för att kunna spela detta livets spel.

Ibland kan en förfaderssjäl välja att integrera sig med oss och leva sitt nästa liv genom oss vilket kan skapa en större omställning än vanligt sett till vilka vi är.

Vi kan då få gå igenom processer med den avlidna förfaderns karma, beroenden och fysiska svagheter tills dessa är integrerade. Därefter har vi tillgång till den avlidna förfaderns insikter och förståelse som blandar sig med vår egen och gör oss till en mahatma -större själ.

Det viktiga att veta om tomrummet och ifall det känns outhärdligt är att även detta kommer att passera.