Sat yoga institute har en youtube kanal där Shunyamurtis filosofiska teser och lära presenteras på djupet i korta och långa ordalag.
Här kommer en sammanfattning av själens sju utvecklingsfaser enligt Shunyamurti.
- Den lata själen
- Den skyldiga själen
- Den processande själen
- Den brinnande själen
- Den själslösa helheten
- Den obegränsat besjälade
- Den absoluta
I den första fasen lever vi i förnekelse om att det skulle finnas något behov av att utvecklas över huvudtaget. Vi lever med utgångspunkt ur egot.
Det som kallas egot är den programmering vi fått med oss från vår uppfostran i hemmet och samhället. Egot är en konstruktion som har väldigt lite med vår själ eller vårt sanna jag att göra.
Egot kan även kallas det falska jaget. Egot har karmiska relationer till andra som känner ett behov av att fortsätta se oss i vår egoposition. Vi måste processa merparten av karmat innan vi kan gå vidare till nästa fas.
Allt är inte bra eller dåligt – det handlar om olika faser där varje stadium har sin tid.
I den andra fasen börjar den slumrande själen vakna till liv och väcker en inre känsla av otillfredsställelse. Själen hålls gömd och tillbakahållen vilket väcker inre lidande och en oförklarlig känsla av skuld.
Själen besitter dharma som är vår livsuppgift. Efter att vi förverkligat merparten av karma träder dharmat in som huvudsaklig motivation och drivkraft. När själen är tillbakahållen får dharmat inget uttryck och vi upplever frustration och lidande.
Lidandet tas ut genom att vi förtrycker oss själva samtidigt som vi agerar ut genom hysteri, perversion, psykotiska reaktioner och hat.
Hysteri handlar om andlig ångest som ageras ut – i stället för att lösning söks genom förening med det absoluta.
Perversion handlar främst om moralisk perversion där vi försöker få andra att må lika dåligt som vi själva gör.
Psykotiska reaktioner handlar om att vi förnekar allt som pågår och låtsas att allt är som det ska oberoende av hur vi beter oss mot andra eller dem mot oss.
Hat handlar om att egot inte i sig har någon kärlek och att all självupptagenhet i egots natur mynnar ut i hat och hatfyllda reaktioner mot andra i form av girighet, makt, kontroll, narcissism etcetera.
Den tredje fasen handlar om att vårt eget beteende mynnar ut i depression till följd av de konsekvenser vi dragit till oss i livet.
Så länge som vi är utagerande kan vi inte komma vidare. Vi måste komma till det depressiva stadiet innan vi börjar processa vårt tillstånd och den situation vi hamnat i.
I det här skedet önskar vi att vi aldrig lämnat den första fasen. En bra vägledare tar oss igenom processen till själslig fördjupning.
Men en dålig vägledare hjälper oss att hålla fast vig egots försvarskonstruktion och förlänger på så sätt lidandet samtidigt som plågan lindras tillfälligt för att vi får stöd i att backa mot egot. Vilket på sikt inte fungerar.
Den fjärde fasen är den brinnande själens fas. Nu väcks en obetvinglig passion till liv i oss. Den passionen handlar om längtan efter förening med det gudomliga.
Det är lidandet som drivit oss till det passionerade stadiet. Genom passion förenar vi oss med själsidentiteten och frigör egot.
Själen och dharmat är nu drivkraften för våra handlingar.
I den femte fasen går vi vidare i vår insikt och inser att även själen är en konstruktion.
Själen är ett ackumulerat medvetande som vi inkarnerat i för att förverkliga. Men även själsidentiteten innebär lidande och vi måste lösa upp själsidentiteten för att bli helt fria från lidande.
Utan själen är vi en del av det fritt strömmande medvetandet och vi har inte längre band till andra varelser i det fysiska.
I den sjätte fasen besjälas vi av det obegränsade medvetandet som uttrycker sig genom oss. Vi har den obegränsade själens syfte och uttryck men ingen egen själ och inget ego.
Det personliga dharmat och det personliga lidandet är över för alltid.
I den sjunde fasen är vi oskiljaktiga från kosmos, gud, världsalltet eller vad vi i än vill kalla den högsta och allestädes närvarande helheten. Vi identifierar oss nu med allt omkring oss. Vi är kosmiska partiklar och allt i kosmos är delar av detsamma.
Varje sandkorn har betydelse och varje kosmisk partikel är en del av helheten. Vi identifierar oss med helheten eftersom vi är helheten.
Dessa faser kommer i sin takt allt eftersom först karma och sedan dharma förverkligats på det personliga planet.
I vår tid kan vi mycket snabbt röra oss från en fas till en annan.
Här kommer ett sammandrag utgående från mina egna reflektioner:
Vi kommer att möta många som befinner sig någon av de här stadierna av andligt uppvaknade och kan med rätt kunskap skaffa oss en större förståelse för deras situation.
I praktiken måste vi efter att vi uppnått det absoluta stadiet fortfarande ha en själsidentitet och ett slags egokonstruktion som formar sig för att vi ska kunna hantera den fysiska verkligheten.
Den själsformation och personlighet som nu hjälper oss lösa uppgifterna som kroppsavataren behöver få gjorda – är inte fixerad utan anpassad för situationen och genomströmmande.
Vi kan vara en person ena dagen och nästa dag en annan beroende av vad vi själva, uppgiften eller omgivningen behöver.
Vi kan ha en själ eller ett ego men vi identifierar oss som det absoluta och obegränsade medvetandet som breder ut sin rikedom som en enorm inre trädgård inom oss.
Vi har en egen jord och ett eget universum inuti vårt hjärta och i den absoluta fasen får vi tillgång till de tidigare låsta världarna.
Vi är ett med det mystiska samtidigt som vi inför andra kan vara desamma och oförändrade. Vi är ett med absolut medvetande och vi är total kärlek.
Egot känner ingen kärlek alls men det absoluta är kärleken. Vi är den strömmen av kärlek och vi är i den absoluta fasen helt oberoende av yttre relationer.
Lidandet är över för alltid och alla våra handlingar är grundade i absolut kärlek och absolut medvetande.
Döden kan inte skapa lidande eftersom vi redan är ett med det absoluta medvetandet och helt förenade med allt som är.
I vårt upplysta tillstånd fritt från lidande kan livstillfredställelsen och den obekymrade glädjen breda ut sig obegränsat.
